Jag debuterar just för tillfället som tågsurfare, och det känns mer fancy än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Fabulous. Tåget rullar mot Stockholm vilket mycket känns fint. Solen lyser på frosten utanför och det höjer mysfaktorn ännu ett snäpp. Tåg är verkligen det bästa ressättet. No doubt.

Då kan vi ju passa på att slänga in en lista över varför jag uppskattar tåg.

1. Det är lugnt och skönt, och är det inte det så kan man flytta till en tyst kupé så var saken biff.
2. Det är gott om plats där man sitter, och dessutom finns det gångar och vrår med utrymme för bensträck och diverse gymnastikövningar. 
3. Ta med en god frukost så får tågresan en himmelsk start. Det är så skönt att inte äta direkt när man går upp när man vet att man så småningom kommer få en fantastisk frukostbuffé. 
4. Boka biljetten 90 dagar i förväg så kan du åka urbilligt i första klass och få gratis internet. Top noche. 
5. Prata med din granne. Resulterar nästan uteslutande i en trevlig pratstund och ofta en spännande anekdot från främlingens strapatser. (liten notis dock: märker du att din granne verkligen inte är på snackhumör, ta det lugnt med livshistorierna, kan sluta i en väldigt beklämd stämmning) 
6. Missar man ett tåg så går det nästan alltid ett ganska så snart igen.
7. Tåg är en plats där det är helt okej att sova offentligt. Alltså kan man sova igen nattimmar man har gått miste om. 
8. Det finns tid för sånt som man gärna vill göra men som annars inte riktigt prioriteras, tex: sticka, läsa, rita, tänka, lösa korsord, spela spel osv. 
9. Man kan bevittna söta vardaghändelser.
10. Det bör ju givetvis nämnas att det är det är det klimatmässigt bästa transportsättet.
11. Naturen är vacker.



Angående punkt nio, har en gullig liten flicka i stolen bredvid. (2-3 år). Nyss råkade hon tappa en leksak och var på väg att börja gråta. Min mamma tog upp leksaken medan flickans mamma tog hand om hennes korta förtvivlan. När flickan fick leksaken igen sken hon upp och sa "Tack". Eftersom jag, mamma och damen bredvid alla blev förvånade över att flickan överhuvudtaget kunde prata började vi skratta, vilket gjorde denna unga fröken sjukt nöjd med sig själv. Ett gurglande barnskratt kom från barnet och efter denna succé bestämde hon sig för att kasta leksaken igen, det var ju grymt uppskattat sist! Små barn kan va så otroligt söta, uppmärksamhetssökande - javisst.

Det var allt för nu. Eftersom det här med tåginternet är fantastiskt spännande för en nybörjare som mig är det inte helt omöjligt att det kommer ett nytt inlägg inom en snar framtid. Kom på en grej till förresten, som är ett teckan på att höstvintern har kommit över mig. Jag som nästan aldrig kollar på film har lyckats se på film två dagar i rad och då är det väl lika bra att dela med mig av mina upptäckter. Film ett: The boat that rocked. En riktigt underhållande film om den första kommersiella radiostationen i Storbritannien. Film två: The Proposal. En typisk amerikansk komedi (med en gnutta romantik), men trots allt det förutsägbara är den mycket rolig och fin.

Kram,
Johanna

..Nästan!

Jag har åtminstone varit med om mitt första möte med media idag, och magkänslan talar för att det gick strålande! Därav rockstarkänslan. Sven som ringde häromdagen och frågade om jag var intresserad av en intervju med Kristianstadsbladet, och ja, självklart var jag det. Sagt och gjort, idag intervjuades Sven, Maja och jag om projektet Wake-up Squad. Fantastiskt!

Vi började dagen med frukostbuffé på Bajonetten (min aptit kan nog klassas som den som hämmades minst av mediaprestationsångest eller något liknande), ypperligt delikat. Vi fick ta del av lite användbara tips och knep av Svens tidigare erfarenhet, och fick även möjlighet att fundera över vad vi ville få fram i intervjun. Otroligt viktigt, och mycket trevligt dessutom.

När vi sedan anlände (några minuter för sent i äkta rockstjärneanda) till K-bladet möttes vi av journalisten Jerker samt en fotograf som jag verkligen inte vill ska känna sig nedvärderad av mitt dåliga namnminne. Vi skickades dirket ut igen för att ta lite bilder, vilket bidrog lite till celebritetsfeelingen. Nej nu ska vi inte gå till överdrift här.. men ett fint bemötande var det!

Och det finare skulle det bli för sedan blev vi serverade kaffe, te & vatten i ett konferensrum uppe på redaktionen. Som Jerker hade hämtat, hör och häpna, på fjärde våningen! Sedan var allt en solskenshistoria, får man hoppas. Väntar med spänning på resultatet som troligtvis kommer att publiceras på fredag! Så håll ögonen öppna.

Det känns verkligen roligt att få sprida sina tankar. Vi vill få fram just det som Wake-up Squad handlar om, det går ha sjukt roligt samtidigt som man engagerar sig i världens viktigaste fråga. Trots att det kan verka ofattbart, är det möjligt och det är det bästa är att det är möjligt för alla.  

Imorgon rullar tåget iväg mot Stockholm där det blir en mamma-dotter dag, och efter det väntar en snabbvisit hos kusinerna i Dalarna. Men jag ska göra mitt bästa för att forsätta dela med mig av mina ord, för det är ju det jag vill. Annars är jag åter i Skåneland redan på fredag, så när jag sa snabbvisit så menade jag verkligen det.

With Love
& Respect.

Efter två nätter i rad med tre timmars sömn var det en trött Johanna som satte sig på tåget mot malmö. Och nära var det att jag stod på stationen en timme för tidigt dessutom, borde informeras mer om det där med vintertid... Men jag klara mig precis och fick en underbar extra timmes sömn!

Sven och Olegs föreläsning blev istället till en diskussionsövning. Vi pratade om hur diskussioner vid ett stort möte, som vid konferenssammanhang, går till. Hur en facilitator (diskussionsledare) hanterar diskussionen på ett smidigt sätt så att allas åsikter kommer fram, det blir ett bra flow och frågan förs framåt. Det var faktiskt riktigt intressant och kan säkerligen va användbart i flera sammanhang. Vi fick också lära oss kroppspråk som används för att få ett så bra flyt som möjligt, bland annat instant feed-back som vi använde oss av redan vid Wake-up Squad träffen. Riktigt smart faktiskt.

Instant feed-back innebär att man gör rörelser istället för att säga något när man ska ta ett beslut. Exempelvis vad man ska äta. Först kan man få ge förslag. Gillar man förslaget viftar man med händerna uppe vid huvudet, är det uselt så viftar man med händerna nere vid höften och är det helt okej viftar man lite nånstans däremellan. Kan låta töntigt - men jag lovar grymt effektivt och användbart. Det går både snabbt att ta beslut och dessutom så skapas det en härlig stämmning vid beslutsfattande, vilket bidrar till att fler blir nöjda med det som bestäms. Jag tror alla har erfarenhet av de annars (kanske typsikt svenska) långa utläggen om vad som är bäst, man måste väga in för- och nackdelar och allting tar bara jättelångtid och det resultarer i ett beslut men också med ett gäng halvsura människor. Vilket vi inte gillar. Stämmningen i en grupp är verkligen bland det viktigaste.

Det där med god stämmning gäller det mesta i livet, är man ett jäkligt pepp gäng resulterar det nästan alltid i något roligt. Är alla bara öppna för förslag och glada så brukar de oväntade sakerna trilla in, och det är dem man minns.

Det har varit en extremt intensiv helg, men såhär i efterhand så var det värt det! Min sovmorgon imorse var bland de bästa någonsin, verkligen välbehövlig. Idag har jag bara precis gått upp, ätit frukost och matat alla kattungar. Vi har börjat ge dom mat med små "sprutor", vi sprutar in mjölk och grädde i munnen på dom. Kattmamman Ace klarar nämligen inte av att ge alla mat och kärlek på en och samma gång, så för att underlätta för henne hjälper vi till. Det är tidskrävande och lite jobbigt, men framförallt är det gulligt. Fina varelser är vad dom är.

Dagens motto, av Emilia:
If you can dream it, you can do it.

Keep that in mind nu under höstlovet, och resten av livet också för den delen. Nu ska jag njuta av en oplanerad dag.

With love,
johanna.

Jag har nu avklarat min första dag på ungdomskonferesen International Youth Prepatority Meeting. Det var fascinerande att möta så många människor som också brinner för dessa frågor, det gav en inblick i vilket stort engagemang det faktiskt finns. Från Wake-up Squad var jag, Calle, Martin, Jonas och Sven såklart deltagare. Vi benämnde vilken räkmacka vi hade glidit in på, för ungdomarna från andra europeiska länder var säkert detta något stort som de fått kämpa länge för att kunna genomföra.

Detta var också min första riktiga konferensupplevelse, och ryktet om den höga frekvensen fikor i konfrenssammanhang bekräftades till fullo. Till min stora belåtelse. Kaffe, kaffe, kaffe, frallor, lunchbuffé, kakor, mjukglass och popcorn bjöds det på, och så stannade jag inte ens till kvällsmåltiden.

Åter till det väsentliga. Dagen inleddes (efter att mitt tåg var en halvtimme försenat vilket resulterade att jag likaså blev ca en halvtimme försenad) med lite olika föreläsningar. Dagen var ung och föreläsningarna hölls helt och hållet på engelska (med lite skiftande dialekter) så det gällde att hålla huvudet på skaft för att hänga med. Det är många nya termer och främmande begrepp, men bara det var verkligen en nyttig övning inför COP15.

Organistationen Youngo, en organisation för ungdomar i samarbete med UNFCCC. Ungas port in till att påverka FN. De berättade bland annat om hur man kan genomföra lyckade kampanjer och hur man kan kommunicera på ett strategiskt sätt. Detta har varit ett genomgående tema under dagen, och kommer också vara en röd tråd genom Wake-up Squads arbete: att kunna föra ut sitt budskap kring klimatet. Vi vill göra klimatfrågan mainstream. Det ska inte vara några få aktivister som brinner för dessa frågor, eftersom det ligger i var människas intresse att planeten  överlever denna klimatkris (som Calle så snyggt uttryckte det).

Vi fick äve tillfälle att ha en kort pratstund med en av föreläsarna Clarice. Hon är en ung framgångsrik kvinna som är välvärd att beundra. Hon sitter i kansliet nu under COP15 och har under tio år arbetat sig uppåt enbart genom arbetserfarenhet och engagemang. Hon har själv varit en förhandlare för Kanadas regering, men berättade att hon hade slutat när det blev regeringsskifte och hon inte uppskattade den nya politiken det innebar. Hon gav oss en inblick i det förhandlingsarbete som sker ”off the record”. Hur många genombrott som faktiskt sker i korridorer, stängda rum, över en lunch och alltså inte alls under själva lobbyingarbetet. Jag funderade då över om den Agendan man kan ta del av i slutet av varje dag på COP15 kanske inte kommer vara helt pålitlig, men Clarice menade att det var inofficiella metoder som blev till publika framsteg.

Efter lunch var det dags att take action! Det var en häftig stämmning på stortorget när vi tog 350 bilden, det sjöngs och folk var lyckliga. Häftigt var det, men kanske inte helt lyckat. Klimatrörelsen behöver inte den här flummiga marknadsföringen. Det behövs något som får folket att tänka ”det där vill jag också göra, jag vill också hjälpa till”. Det behövs inte mer publicitet om miljörörelsen för något som bara lite knasiga människor med lustiga kläder håller på med, det ska vara något för alla. Under ett statement för klimatet ska inte folket på gatan gå förbi och tänka ”tss… tossar”, för problemet ligger inte på den nivån. Jag menar inte att det ska tas till hot och skrämselpropaganda för att inse vidden av det som händer. Jag menar att vi behöver något som alla människor kan ta till sig och känna att det angår dem.

Efter minst sagt en upplevelse på stortorget, bilder och eventuellt film kommer, begav vi oss åter till Quality Hotel (fancyfancy…). Där väntade ytterligare fika samt diskussioner i mindre grupper. Vi samlade nu en grupp med alla svenska unga på plats. LSU (en grenförening till att svenska föreningar) hade fått chansen att under Day Of Youth den 10 december under COP15 ha ett rum, till att göra vad de vill, i Eu pavaljongen. Vi fick nu diskutera i mindre grupper vad vi skulle vilja göra av denna otroliga möjlighet. Wake-up Squad bildade en grupp och begav oss upp i ett av hotellrummen för en slapp diskussion om vad vi ville få fram. Valet av hotellrummet som diskussionsplats var nog till följd av att en viss person redan lyckats somna två gånger under dagen (och det var inte på någon rast det), party på det.

Vårt förslag (mest cred till Calle där) blev mycket uppskattad. Med möra hjärnor efter en dag i ett konferenssammanhang var vi alla överens om att vad man behöver efter en dag av konferensande var en paus. Därför föreslog vi en lugn oas med vackra foto från vår planet. De riktigt givande samtalen kan nog lättare komma fram i en avslappnad miljö.

Det var allt för nu, bilder kommer så småningom. Imorgon blir det till att ta tåget 7.23 igen, underbart! Ser fram emot fler fina förseningar. Nu fortsätter jag på fika temat och ska snart äta födelsedagstårta.

Kram,
Johanna

International Youth Prepatory Meeting for COP15 det är vad min helg delvis kommer att bestå av (klicka på länken för mer info). Eftersom jag inte gillar att tacka nej till grejer så får jag ibland en något hektisk tillvaro, och så har det blivit inför denna helgen. Hoppas att allt jag vill hinns med! Det ska det nog göra, som sagt: Vill man så kan man.

Som man hör på namnet handlar det om en förberedande ungdomskonferens inför COP15. Det kommer ungdomar från hela världen och kommer antagligen bli otroligt spännande! Jag ska delta två av tre dagar eftersom jag har en skola att gå i, och nära och kära att ta till vara på.

Det är ett möte av ungdomar från både europeiska länder och länder från världens fattigare länder. Jag tror diskussionerna och workshopsen kommer vara väldigt givande och inspirerande. Det känns också roligt att kunna knyta kontakter inför Köpenhamn (eller Hopenhagen som Olegs passport säger), känna att vi är många som strävar mot samma mål. Allt kommer att ske på engelska, vilket också kommer att bli en bra övning för mig. Konferensen i Köpenhamn kommer ju inte direkt hållas på svenska heller. Jag är lite orolig att jag missar väsentliga delar p.g.a. språket, men får hoppas att det går bra. Engelska brukar inte vara ett alltför stort hinder, men det är många okända begrepp, fast det gäller bara att komma in i det så löser det sig.

På lördag ska jag också få va med och agera på The day of Climate Action. Alla deltagare på konferensen kommer tillsammans bilda 350 på Stortorget i Malmö, det kommer sedan tas ett foto från en lyftkvarn. Mäktigt.

Under söndagen ska Sven och Oleg (mina klimatmentorer) hålla ett föredrag, Open Space: Survival Skills. Det ska bli intressant! Önskar dom all lycka till. Men det är rutinerade killar vi snackar om så det kommer säkerligen gå superbt.

Troligtvis kommer de andra deltagarna lite mer förberedda, men det blev trots allt bestämt så sent som igårkväll att jag skulle vara med. Jag är trots allt fortfarande i lärlingsstadiet, jag får se till att ta in allt jag lär mig och sprida det vidare till er!  



With Love.
For Change.

Morgonpasset gjorde det igen, de bjöd även idag in en trevlig och intressant gäst. Jag hörde bara slutet av intervjun men dagens gäst var ingen mindre än mr Hans Blixt.

Som en liten parantes kan jag berätta att varje gång jag hör hans namn så tänker jag på hans medverkan i den tecknade filmen Team America (gjord av Southpark skaparna). I filmen besöker han Nordkoreas diktator (som planerar att spränga alla världens ledare) Kim Jong Il för att berätta att han motsätter sig hans planer. Kim Jong Il säger då: "And what are you going to do about it Hans Blixt?" Här har vi en man som har svar på tal, Hans säger nämligen något i still med: "I'm gonna write you a letter and tell you how angry I am with you!" Där fick han så han teg...

Undra om Hans Blixt är så nöjd med att detta är mitt starkaste intryck av honom (kanske att jag inte borde va så nöjd själv över mitt vetande eller brist på det) eftersom man kan säga att hans medverkan slutar i tragedi. Men i vilket fall är Team America en underbart rolig och bisarr film. Rekommenderas!

Detta var alltså bara en liten utsvävning, jag skulle egentligen berätta om något fint herr Blixt sa. Han påstod att det viktigaste här i livet var att visa varandra respekt och hänsyn. Det värsta man kan göra är att kränka en annan människa, eftersom det kan leda till så mycket ont. Han tog självmordsbombare som ett exempel, det är ofta individer som har blivit kränkta och förnedrade på ett eller annat sätt. Point taken. Det är något som jag och nog de flesta bör tänka på, ibland säger man saker utan uppsåt att kränka någon men som ändå kommer ut fel. Ibland säger man saker med uppsåt att kränka andra, och det är ju faktiskt bara korkat.  

Jag kom och tänka på hans ord när jag senare på kvällen pluggade religion (äntligen pluggar jag något som jag faktiskt har ett intresse för, kemi och kolväte är väcker inte mitt intresse lika starkt). Vi hade skrivit ner några fina ordspråk från gamla testamentet, de sa en del klokt även på den tiden.

"Vänliga ord är som honung - smakar sött och gör kroppen frisk."

"Mjukt svar stillar vrede, hårda ord väcker harm."

Några fina ord blev det såhär en tisdagskväll. Om två dagar, den 22 oktober sätts EU:s riktlinjer inför COP15 (klimatkonferensen i Köpenhamn) upp. Just nu ligger det på 450 ppm och max 2 graders uppvärmning till, det är verkligen inte tillräckligt för en bättre framtid. Målet bör minst sättas till 350 ppm och 1,5 graders temperatursskillnad. Skärpning EU! Ska inte EU-länderna vara miljöförebilder för andra stater - det kan vi inte vara med så låga mål. Dagens motto (cred till Jennie) var: Vill man så kan man.



EU och alla andra som är fega och blundar bör ta detta till sig, för om man inte vill så kan man heller inte. Sätt nu upp riktiga mål och styr vår värld mot en ljusare framtid.

With Love.
For Change.

/Johanna.

Mexikansk soppa

Recept för 4 personer

• 1 ekologisk röd lök
• 2 färska ekologiska tomater
• 2 Kravmärkta vitlöksklyftor
• 270 gram röda bönor (blötlägg själv och koka eller köp på burk)
• 2 burkar ekologiska burktomater
• 150 g ekologisk fryst majs från Nutana
• 150 g frysta broccolibuketter - eller 300 g fryst grönsaksblandning
• 2 dl vatten eller mer om du vill ha tunnare soppa
• 3 msk Plantaforce
• 1/2 kruka färsk koriander
• saften av 1 pressad ekologisk citron
• chilipeppar, mexikansk kryddblandning och salt efter smak
• 3 msk ekologisk raps- eller olivolja
• 2,5 dl avrunnen (häll i melittafilter)
• Ekologisk naturell yoghurt

Gör så här:
1. Hacka löken grovt, vitlöken fint.
2. Fräs dem i oljan tillsammans med lite chilipeppar och mexikansk kryddblandning.
3. Hacka tomaterna grovt och tillsätt dem. Låt allt mjukna.
4. Tillsätt burktomaterna, de frysta grönsakerna och Plantaforcen.
5. Smaka av och tillsätt eventuellt mer chilipeppar och salt.
6. Häll i bönorna, vattnet och klipp i koriandern.
7. Låt puttra i fem minuter. Häll i citronsaften precis innan soppan serveras.
8. Klicka i några matskedar yoghurt i varje tallrik.

Och till efterrätt blir det givetvis en äppelpaj och en kopp te. Jag vet inte hur det är med era trädgårdar, men vår är iallafall fylld av säsongens äppelskörd. Mums.


Hösten kan vara rätt fin ändå.

För övrigt tackar jag alla medverkande för en fin utgång igårkväll, och ser fram emot en kväll med spa & thaimat.

Yours sincerely,
johanna.

Silvio Berlusconi, mannen med självförtroendet, tar han verkligen sig själv på allvar? Jag har iallafall svårt att göra det efter ett flertal klantiga felsägningar och förvrängda åsikter. Visserligen är det mycket tråkigt för Italien att ha en korrupt tokskalle till ledare, men han är faktiskt lite underhållande för oss utomstående. Senast idag läste jag något roligt (men visserligen lite tragiskt) i DN: http://www.dn.se/nyheter/varlden/jag-ar-den-basta-premiarministern-som-star-att-finna-1.971642

"Enligt BBC lyckades Silvio Berlusconi också göra en riktig blunder under fredagen. Han avslöjade att han hittills framträtt 2.500 gånger i rätten och att summan för detta uppgår till 200 miljoner euros. Pengar som enligt Berlusconi ska ha gått till att betala ”rådgivare och domare”. I nästa andetag rättade han sig och sa ”rådgivare och advokater”."
...hoppsan herr Berlusconi.

Senare utlovar jag lite mer klimatgott, lite mindre italienskt.

Kram,
Johanna.

WAKE-UP SQUAD


Sven, Astrid, Maja, Martin, Johanna, Jonas & Calle.

Gruppfoto från ett riktigt moment under helgen, bastubad uppe på taket till AF-borgen.


Fina människor, fina helg.


Fick veta att Falu Energi & Vatten har som första företag fått fjärrvärmen Bra Miljöval-märkt, way to go. Hoppas verkligen att detta kan inspirera fler företag och andra kommuner till en bättre miljöpolicy, märkligt att det inte är fler som uppnår kraven. Hoppas att detta kan rulla igång något radikalt. Grattis Falun!


Dagens musik: Jack Johnson, Good People och Better when were togheter.

På återseende,
Johanna.

Efter en kväll igår med biokemi nötande kan jag erkänna att min inspirationskurva inte befinner sig på topp. Nu har plugget börjat dra igång på riktigt, och då är det ju kommer dessa måsten som man frågar sig när man kommer ha användning det man präntar in i minnet för en stund. Jag kan ju glädjas åt att det finns andra skolämnen som väcker ett betydligt större intresse hos mig, och andra lyckoämnen rent allmänt i vardagen.

Religionen är just ett sådant, delvis överraskande. Vi har änsålänge studerat olika livsåskådningar och judendomen. Jag är själv inte särkskilt troende, men det är klart att vi alla har våra funderingar kring livet, döden och allt där till. Det är intressant och se hur andra ser på frågorna, så mycket likt men ändå så olikt.

Vi såg över tio guds bud under en lektion, vi fick uppgiften att fundera över om det fanns något budord vi kunde ta bort och om vi hade något vi ville tillägga. Jag föreslog en omtanke för vår omgiving, där inkluderat medmänniskorna, naturen och djuren. Skulle inte det vara något det?

Förresten studentmössan beställdes i måndags, det närmar sig och det känns underbart. Snart kommer lite bilder från helgen. Förresten så har dom hittat dinosauriespår efter en Sauropod, den störste av dom alla, i Frankrike. Mäktigt.

Johanna af Kullen

En god vän till min pappa har gjort en avslöjande dokumentärfilm om hur bananföretaget Dole medvetet har använt sig av giftiga bekämpningsmedel som har skadat arbetarna på plantagen. När Fredrik Gertten som filmaren samt den gode vännen heter släppte sin film svarade Dole med att stämma filmen och Gertten. Detta var vid Los Angeles filmfestival där filmen var en av sju tävlande i en filmtävlning, som filmen aldrig kunde delta i eftersom Dole tvingade bort filmen från tävlingen.

Var detta verkligen ett så smart drag av Dole? I mina ögon framställer de genom detta sig själva som skurkarna i dramat, dessutom ger det filmen en massa extra publicitet. Det blev nu inte bara en fråga om bedrägerier i bananindustrin, där det fuskas för att kunna hålla nere priserna, utan också en stor fråga om ytterandefrihet.

Idag har dokumentärfilmen Bananas! Sverige premiär på Folkets bio.

Nu blir det skola och gymnasiemässa. Så till alla niondeklassare i Kristianstad: Österängsgymnasiet is the one and only.

So long mina vänner!

Vi lyckades även se två rysliga kamnpanjfilmer under vår intensiva Lundahelg. De var dessutom rysligt bra gjorda, och jag är inte den som är den som inte tänker dela med mig. Varsågod, här har ni två filmer som slår ett träffande slag för sin kamp.

Första är en kampanj från företaget Dove (som säljer duschtvål etc) för att motverka att unga flickor påverkas av medias förvrängda kvinnosyn.

Jag är precis hemkommen efter en fantastiskt rolig och inspirerande helg. Jag skrev ihop detta inlägg i ett kollegieblock på tåget hem eftersom jag råkade lämna min bärbara dator hemma. Jag har spenderat lördagen och söndagen med de fina ungdomarna i Wake-up Squad. Det var en hur bra start som helst. Personkemin och gruppkänslan fanns där, vilket kändes otroligt befriande. Sven hade hållit vad han lovat och samlat ihop ett riktigt skönt gäng. Wake-up Squad består av: Sven, Maja, Astrid, Calle, Jonas, Martin och jag då.

Vi inledde med en presentationsrunda där det var tabu på att berätta om sina tidigare erfarenheter (jobb, utbildning osv) eftersom tanken var att vi skulle lära känna varandra. Det var verkligen givande. Det blev, till skillnad från flera andra presentations-tillfällen, intressant och man fick en bild av de olika personligheterna i gruppen. Något av det mest intressanta i att höra de andra beskrivningar av sig själva var att även om mycket var olikt mig så hade alla någon egenskap som klockrent stämde in på mig själv.

Efter en lördagskväll med intensivt och framgångsrikt sammansvetsande av från början totala främlingar, blev det mer fokus på klimatet under söndagen. Vi diskuterade vad som händer med klimatet, varför det sker, vilka konsekvenser det kommer att få och kanske det allra viktigaste - vad kan göras för att förhindra det?

Vi såg filmen The 11th hour och hade den som underlag för våra diskussioner. Jag kan varmt rekommendera er alla att se den! Definitivt en tankeställare. Den var uppbyggd på intervjuer med välutbildade och framförallt engagerade människor som sa sitt om klimatförändringarna. Den visade att den globala uppvärmningen verkligen skapar globala problem. Det finns därför ett världsomspännande ansvar att dra i handbromsen innan vi har trillat nedför stupet.

Det behövs en förändring i attityd och metod när det kommer till dessa brännheta och komplexa frågor som klimathotet gräver fram. Lyckligtvis har människors inställning redan börjat förändras, klimatrapporter är idag vardagsmat. Det är nu de konkreta åtgärderna också ska komma fram, folket är redo. Det hade varit så otroligt mäktigt om dessa beslut fattas i Köpenhamn på COP15 då vi är på plats och bevittnar processen. Det är dock i nuläget osäkert om det kommer att sättas upp några nya riktlinjer av flera olika skäl, men det skulle vara fantastiskt.

Förändring är på väg och den är absolut nödvändig. Som en av de lärda på filmen nämnde något om, planeten kommer att finnas kvar men vill vi människor fortsätta leva här så måste vi agera NU.

När man börjar fundera är det verkligen ett absurt samhälle vi lever i. Med inspiration från en liknelse av Sven kommer här något i samma stil.
Tänk dig att du har tre chokladbitar framför dig men du äter ändå fyra. Du låter inte detta hindra dig utan du blundar och smaskar i dig den fjärde obefintliga chokladbiten. Du gör detta bekymmerslöst utan att ägna en tanke åt att du tuggar luft.
Det är såhär det är, det finns inte mer att ta av - vår livsstil är inte hållbar. Varför fortsätter vi i samma förlegade mönster som med all säkerhet leder till ett världskaos när det finns potential för ett modernt hållbart samhälle? Sluta tugga luft med god aptit och inse att det är den verkliga chokladen vi vill egentligen vill ha, det är den vi vill ta vara på.

Låt dig påverkas, låt dig engageras.

Med extra mycket kärlek,
Johanna