Jag har nu avklarat min första dag på ungdomskonferesen International Youth Prepatority Meeting. Det var fascinerande att möta så många människor som också brinner för dessa frågor, det gav en inblick i vilket stort engagemang det faktiskt finns. Från Wake-up Squad var jag, Calle, Martin, Jonas och Sven såklart deltagare. Vi benämnde vilken räkmacka vi hade glidit in på, för ungdomarna från andra europeiska länder var säkert detta något stort som de fått kämpa länge för att kunna genomföra.

Detta var också min första riktiga konferensupplevelse, och ryktet om den höga frekvensen fikor i konfrenssammanhang bekräftades till fullo. Till min stora belåtelse. Kaffe, kaffe, kaffe, frallor, lunchbuffé, kakor, mjukglass och popcorn bjöds det på, och så stannade jag inte ens till kvällsmåltiden.

Åter till det väsentliga. Dagen inleddes (efter att mitt tåg var en halvtimme försenat vilket resulterade att jag likaså blev ca en halvtimme försenad) med lite olika föreläsningar. Dagen var ung och föreläsningarna hölls helt och hållet på engelska (med lite skiftande dialekter) så det gällde att hålla huvudet på skaft för att hänga med. Det är många nya termer och främmande begrepp, men bara det var verkligen en nyttig övning inför COP15.

Organistationen Youngo, en organisation för ungdomar i samarbete med UNFCCC. Ungas port in till att påverka FN. De berättade bland annat om hur man kan genomföra lyckade kampanjer och hur man kan kommunicera på ett strategiskt sätt. Detta har varit ett genomgående tema under dagen, och kommer också vara en röd tråd genom Wake-up Squads arbete: att kunna föra ut sitt budskap kring klimatet. Vi vill göra klimatfrågan mainstream. Det ska inte vara några få aktivister som brinner för dessa frågor, eftersom det ligger i var människas intresse att planeten  överlever denna klimatkris (som Calle så snyggt uttryckte det).

Vi fick äve tillfälle att ha en kort pratstund med en av föreläsarna Clarice. Hon är en ung framgångsrik kvinna som är välvärd att beundra. Hon sitter i kansliet nu under COP15 och har under tio år arbetat sig uppåt enbart genom arbetserfarenhet och engagemang. Hon har själv varit en förhandlare för Kanadas regering, men berättade att hon hade slutat när det blev regeringsskifte och hon inte uppskattade den nya politiken det innebar. Hon gav oss en inblick i det förhandlingsarbete som sker ”off the record”. Hur många genombrott som faktiskt sker i korridorer, stängda rum, över en lunch och alltså inte alls under själva lobbyingarbetet. Jag funderade då över om den Agendan man kan ta del av i slutet av varje dag på COP15 kanske inte kommer vara helt pålitlig, men Clarice menade att det var inofficiella metoder som blev till publika framsteg.

Efter lunch var det dags att take action! Det var en häftig stämmning på stortorget när vi tog 350 bilden, det sjöngs och folk var lyckliga. Häftigt var det, men kanske inte helt lyckat. Klimatrörelsen behöver inte den här flummiga marknadsföringen. Det behövs något som får folket att tänka ”det där vill jag också göra, jag vill också hjälpa till”. Det behövs inte mer publicitet om miljörörelsen för något som bara lite knasiga människor med lustiga kläder håller på med, det ska vara något för alla. Under ett statement för klimatet ska inte folket på gatan gå förbi och tänka ”tss… tossar”, för problemet ligger inte på den nivån. Jag menar inte att det ska tas till hot och skrämselpropaganda för att inse vidden av det som händer. Jag menar att vi behöver något som alla människor kan ta till sig och känna att det angår dem.

Efter minst sagt en upplevelse på stortorget, bilder och eventuellt film kommer, begav vi oss åter till Quality Hotel (fancyfancy…). Där väntade ytterligare fika samt diskussioner i mindre grupper. Vi samlade nu en grupp med alla svenska unga på plats. LSU (en grenförening till att svenska föreningar) hade fått chansen att under Day Of Youth den 10 december under COP15 ha ett rum, till att göra vad de vill, i Eu pavaljongen. Vi fick nu diskutera i mindre grupper vad vi skulle vilja göra av denna otroliga möjlighet. Wake-up Squad bildade en grupp och begav oss upp i ett av hotellrummen för en slapp diskussion om vad vi ville få fram. Valet av hotellrummet som diskussionsplats var nog till följd av att en viss person redan lyckats somna två gånger under dagen (och det var inte på någon rast det), party på det.

Vårt förslag (mest cred till Calle där) blev mycket uppskattad. Med möra hjärnor efter en dag i ett konferenssammanhang var vi alla överens om att vad man behöver efter en dag av konferensande var en paus. Därför föreslog vi en lugn oas med vackra foto från vår planet. De riktigt givande samtalen kan nog lättare komma fram i en avslappnad miljö.

Det var allt för nu, bilder kommer så småningom. Imorgon blir det till att ta tåget 7.23 igen, underbart! Ser fram emot fler fina förseningar. Nu fortsätter jag på fika temat och ska snart äta födelsedagstårta.

Kram,
Johanna