Jag säger tillochmed hej och välkomna hit till en nyskapad blogg av en bloggoskuld. Är det så att du har hört låten En varning med Svenska Akademien & Promoe kanske ni redan har listat ut vad denna bloggen till stor del kommer att handla om. Annars ska jag givetvis berätta det nu och jag, det är Johanna Sjölin. En kort presentation av mig först.
Jag gillar:

• Att skratta.
• Att skratta med mina vänner.
• Att skratta med nya människor.
• Att resa.
• Att festa (även om jag inte riktigt gillar ordet festa trots det är kort & koncist).
• Att åka skidor.
• Att ha sommarlov, och nu tog mitt sista nyligen slut vilket jag inte riktigt gillar.
• Att lära mig saker.
• Att vara i naturen och särskilt när den är överraskande vacker.

Kanske att detta gav en liten bild av mig. Om dagarna går jag på tidernas fulaste skolbyggnad med det finaste innehållet, Österäng, det är samhällsvetenskap för hela slanten och sista och bästa året som väntar. Jag ser verkligen fram emot det kommande året med alla studentfester och allt vad det innebär. 

Denna bloggen är en del av mitt projektarbete och det ska handla om ett av de viktigaste ämnena här i världen: vår miljö. Vår miljö och de hemskheter vi utsätter den för. Låten En Varning med Svenska Akademien & Promoe (för övrigt musikaliska skönheter båda två) var en av de första anropen till en skärpning i attityd till miljön som jag hörde som inte kom från min familj eller någon annan i närheten. Detta tackar jag dem för. Det är en skön låt och förmedlar svart på vitt att det som sker nu med klimatet och miljön inte är hållbart på något vis.

Jag följer deras exempel och skickar i bloggform ut en varning till dig. En varning som är tänkt att få dig att öppna dina ögon för vad du gör mot vår miljö och vad du istället kan göra för vår miljö.

På återseende!
Med kärlek, Johanna Sjölin.